I slutet av 2016 meddelade UKÄ att arbetet med hållbar utveckling skulle vara den första av deras tematiska utvärderingar. Vad innebar denna utvärdering i praktiken, vad gällde universitetens arbete?

Betänkandet

I utbildningsutskottet betänkande 2015/16:UbU9 Kvalitetssäkring av högre utbildning – står att läsa :

Teman som kan bli föremål för utvärdering kan t.ex. vara breddad rekrytering, internationalisering och jämställdhet, vilka är betydelsefulla kvalitetsaspekter för den högre utbildningen.

Vad som blir föremål för tematisk utvärdering bör beslutas av UKÄ med utgångspunkt i relevans och effektivt resursutnyttjande, men de bör även kunna utföras av UKÄ på uppdrag av regeringen.

2015/16:UbU9 (sid 12)

Varför UKÄ kom fram till att hållbar utveckling skulle vara den första tematiska utvärderingen kan ses som mindre intressant. Mer centralt är att UKÄ den 13 december 2016 höll ett möte där temat presenterades. Hela underlaget finns på denna sida. Mötet går också att se på denna inspelning.

Vid introduktionen av den tematiska utvärderingen utkristalliserades två uppenbara metodproblem.

Självvärderingens omfång

I instruktionerna för UKÄ:s underlag för bedömning så stipulerades att lärosätenas självvärdering “Bör ej överstiga 20 sidor”. Detta innebar att Umeå universitet (med över 100 programutbildningar) fick ha samma omfång i sin inlämning som till exempel Newmaninstitutet – en högskola som i princip erbjuder två programutbildningar. En högskola med utbildningar som motsvarar en bråkdel av utbudet från Institutionen för idé- och samhällsstudier fick alltså likvärdigt utrymme att sammanfatta sina utbildningar på. Det innebar att de större lärosätena stod inför en svår prioriteringsutmaning: vad ska självvärderingarna fokusera på?

Hållbarhetsbegreppet

Detta försvårades ytterligare av UKÄ:s definition av hållbarhetsbegreppet. På en direkt fråga vad hur lärosäten ska tolka begreppet (se 15:44 i videoklippet ovan) så får de svaret:

Det är ju upp till er att definiera. Och det tror jag vi skriver också i rapporten – att vi sätter ju inte en defintion, utan ni beskriver ju hur ni ser på hållbar utveckling.

Universiteten sattes således i en situation där de på tjugo sidor skulle sammanfatta, definiera och självvärdera hur de jobbade med hållbar utveckling. Detta resulterade i ett omfattande insamlings- och definitionsarbete kring hur Umeå universitet förhöll sig till, och arbetade med, begreppet. Paradoxalt nog skapades alltså en situation där de lärosäten som hade störst spännvidd på utbildningarna fick svårare att skapa en entydig definition.

Möjligen kan den diversifierade utbudet som, i normala fall, skulle ses som något positivt ha medfört att Umeå universitet hamnade i problem. Det skulle nämligen visa sig att det fanns felaktiga sätt som universiteten kunde definiera hållbar utveckling. UKÄ konstaterade 2017 att Umeå universitets arbete med hållbar utveckling var en “process i behov av utveckling“.

Varför? Låt oss återkomma till det i nästa inlägg.